2026-09-23

Annas forskning kan rädda hjärnans nervceller

Anna Erlandsson, professor vid Uppsala universitet, forskar för att bromsa Parkinsons sjukdom. Foto: Privat.

Hon blev den första professorn i familjen. Hennes forskarteam var också först med att upptäcka en cellulär struktur – zombosomer – som kan bidra till spridningen av Parkinsons sjukdom. Nu hoppas hon och hennes medarbetare på att denna nya kunskap ska leda till behandlingar för att bromsa sjukdomen.

När och hur väcktes ditt intresse för forskning?

– Natur och naturvetenskap har intresserat mig sedan jag var liten. Under grundutbildningen i cellbiologi fick jag en “wow-känsla” av att förstå cellens mekanismer på detaljnivå. Jag kan fortfarande känna fascination över att få stiga in i cellens universum, då den lilla världen blir stor genom bilder och filmer tagna med mikroskop. Överlag är jag väldigt intresserad av hur kroppens celler interagerar, kommunicerar, förflyttar sig och delar sig. Men också av vad som händer när det går fel.

– Ända sedan jag började som doktorand har jag jobbat med hjärnans sjukdomar. Jag har även upplevt när släktingar och bekanta drabbats av bland annat Alzheimers sjukdom. Hjärnans sjukdomar är grymma, eftersom de ofta påverkar hela vår personlighet. De berör både patienten och omgivningen på ett sätt som kan vara skrämmande när en sjukdom förvärras utan ett bra botemedel.

Hur skulle du beskriva din forskning?

– Min grupp undersöker hur neurodegenerativa sjukdomar sprider sig i hjärnan. Just nu försöker vi ta reda på om hjärnans stödjeceller, astrocyterna, påverkar spridningen av Parkinsons sjukdom.

– Astrocyter går att se som hjärnans superföräldrar som hjälper till med det mesta för att en frisk hjärna ska må bra. Men i en hjärna med Parkinsons sjukdom börjar de ta upp stora mängder skräp, såsom klumpar av alfa-synuklein som kan få nervceller att förtvina. Till slut tar astrocyterna på sig för mycket, vilket gör att de blir stressade och fattar dåliga beslut. I stället för att bryta ner skräpet börjar de sprida det vidare till sina grannceller.

– Zombosomerna som vi nyligen har upptäckt är delar av astrocyter som knoppas av utan en cellkärna. De kan röra sig aktivt och transportera giftigt alfa-synuklein till andra delar av hjärnan. Genom att förstå mer om hur spridningen går till hoppas vi kunna bromsa den. Vi tror också att zombosomer kan ha positiva effekter i hjärnan, därför måste vi veta vilka processer vi påverkar för att undvika oönskade biverkningar.

På vilket sätt har Parkinsonfonden bidragit till din forskning?

– Vi hade inte kunnat göra den här upptäckten utan finansiering från Parkinsonfonden. Stödet har haft stor betydelse under många år.

Hur skulle din forskning kunna förändra livet för parkinsonpatienter?

– Nu har vi identifierat zombosomer och vet att de kan sprida sjukligt alfa-synuklein som skadar nervceller. Om vi hittar ett bra sätt att påverka spridningsfunktionen hos zombosomerna kan det leda till en ny behandling för att bromsa Parkinsons sjukdom.

När kan dina forskningsframsteg komma till nytta för personer med parkinson?

– Ibland tar forskning väldigt lång tid, och ibland kan det gå snabbare, men vi har förhoppningen att nå ett resultat inom tio år.