2026-06-30

Åtta veckor i Lund har blivit 25 år

"Bidragen från Parkinsonfonden är ovärderliga för min forskning”, säger Gesine Paul-Visse, som är verksam vid Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet

Gesine Paul-Visse kom till Lund för 25 år sedan för att delta i ett åtta veckor långt forskningsprojekt. Hon är fortfarande kvar – i dag som professor vid Lunds Universitet med en egen forskargrupp.

När och hur väcktes ditt intresse för forskning?

– Jag hade alltid en generell nyfikenhet att undersöka det okända. När jag läste medicin lyssnade jag till ett program om att nervceller kan repareras med tillväxtfaktorer och sedan sökte jag mig till St Andrews universitet i Skottland för att forska på tillväxtfaktorer. När jag kom tillbaka till Berlin hörde jag för första gången om neurotransplantation – att det fanns ett ställe i världen där man hade börjat transplantera omogna nervceller.

När jag senare återvände till Berlin hörde jag för första gången talas om neurotransplantation – att det fanns en plats i världen där man hade börjat transplantera omogna nervceller till patienter. Något år senare kom jag till Lunds universitet för att delta i ett forskningsprojekt. Det var tänkt att jag skulle stanna i åtta veckor och nu har det gått 25 år.

Här byggde jag så småningom upp en egen forskargrupp. Idag leder jag de kliniska transplantationsprojekten inom Parkinsons sjukdom.

Hur skulle du vilja beskriva din forskning?

Min forskning har två huvudspår. I min forskargrupp studerar vi cellernas ”signalspråk” vid blod-hjärnbarriären. Vi undersöker vilka mekanismer som gör att hjärnans små blodkärl blir mer genomsläppliga, vilket kan leda till att skadliga ämnen når nervcellerna och att inflammationen i hjärnan ökar. Förändringar i blodkärlen och blod-hjärnbarriären ses vid flera neurodegenerativa sjukdomar och verkar kunna påskynda sjukdomsförloppet.

I dag saknas behandlingar som bromsar sjukdomsutvecklingen vid Parkinsons sjukdom. Samtidigt pekar ny forskning på att ämnesomsättning och blodsockerreglering kan spela en viktig roll. Vi ser exempelvis att förhöjt blodsocker förvärrar sjukdomsförloppet, och diabetes räknas nu som en etablerad riskfaktor för Parkinsons sjukdom.

Vi har också upptäckt att de celler som omger hjärnans små blodkärl, så kallade pericyter, är tydligt aktiverade vid Parkinsons sjukdom och sannolikt bidrar till en patologisk signalering. Detta påverkar blod-hjärnbarriären och ökar inflammationen i hjärnan. Intressant nog uppträder denna aktivering redan innan motoriska symtom kan upptäckas. När vi kombinerar modeller för Parkinsons sjukdom och diabetes förstärks blodkärlspatologin och motoriska symtom utvecklas tidigare. Vår forskning syftar på att hitta metoder som skyddar blod-hjärnbarriären.

I den andra delen av min forskning bedriver jag tidiga kliniska interventionsstudier, exempelvis med tillväxtfaktorer och nervcellstransplantation vid Parkinsons sjukdom. Särskilt forskning kring neurotransplantation med stamcellsderiverade celler har nu börjat visa de första resultaten. Den kliniska studien STEM-PD har uppnått sitt första primära utfallsmått vid 12 månader, och resultaten förväntas publiceras inom kort. Vi behöver nu följa de transplanterade patienterna under längre tid för att förstå hur cellerna mognar i hjärnan och hur symtomförbättringen utvecklas över tid.

På vilket sätt har Parkinsonfonden bidragit till din forskning?

– Bidragen från Parkinsonfonden är ovärderliga för min forskning. Under de senaste åren har dessa bidrag finansierat samtliga mina prekliniska projekt. Med stöd från Parkinsonfonden har min forskargrupp kunnat visa att förändringar i hjärnans blodkärl utgör en viktig del av de patologiska processerna vid Parkinsons sjukdom. Vi arbetar nu med att identifiera metoder för att bromsa eller normalisera dessa kärlförändringar i syfte att påverka sjukdomsförloppet.

Vi behöver också fortsatt stöd för att kunna följa de transplanterade patienterna under längre tid. Detta är avgörande för att få viktig kunskap om behandlingens långtidseffekter och för att driva utvecklingen framåt, så att behandlingen på sikt kan bli en etablerad terapiform tillgänglig för fler patienter.

Vad kommer din forskning att betyda för parkinsonpatienterna?

– Vi hoppas att vår forskning kommer att leda till nya angreppspunkter för sjukdomsbromsande behandlingar vid Parkinsons sjukdom, nya kostrekommendationer för personer med Parkinson samt nya biomarkörer som hjälper oss att bättre förstå sjukdomens förlopp.

– Transplantationsstudierna kan bana väg för ett helt nytt sätt att behandla Parkinsons sjukdom genom att ersätta förlorade eller skadade nervceller med friska celler, med målet att påverka sjukdomsutvecklingen och förbättra patienternas funktion och livskvalitet.

När kommer dina forskningsframsteg att komma till nytta för personer med Parkinson?

Det är en svår fråga, men under de senaste åren har vi sett att vissa vetenskapliga genombrott når kliniken relativt snabbt – ibland inom fem till tio år.

Cellbehandlingar utvecklas just nu i snabb takt, och vissa projekt har fått så kallad ”Fast Track designation” från FDA, vilket innebär en påskyndad godkännandeprocess för behandlingar där det finns ett stort medicinskt behov