När jag började arbeta som logoped så mötte jag många personer med Parkinsons sjukdom. Många hade svårt med kommunikationen och att göra sig hörda i vardagen.
Jag ville förstå mer för att kunna hjälpa de här patienterna bättre. Kommunikation är ju det viktigaste vi har.
Jag märkte också att vården behöver bättre metoder för bedömning och behandling av den här typen av kommunikationssvårigheter.
Det är väldigt varierande, men de insatser som visat sig fungera enligt forskningen har begränsad tillgänglighet. De är väldigt tids- och resurskrävande och erbjuds inte överallt i landet.
Behandlingen som det har forskats mest på är väldigt intensiv. Den inkluderar tal och röstbehandling med logoped, individuellt fyra gånger i veckan i fyra veckor plus hemträning.
All behandling sker dessutom med en logoped i ett behandlingsrum. Så frågan är om det man tränar på verkligen överförs till vardaglig kommunikation?
Min avhandling handlar om tal och röstsvårigheter hos personer med Parkinsons sjukdom. Vi har kunnat se att de här svårigheterna hänger ihop med förändringar i hjärnans områden för tal och röst.
Vi utvärderade även en ny gruppbehandling som heter HiCommunication för personer med Parkinsons sjukdom. Vi såg att behandlingen ledde till att många deltagare förbättrade rösten och talet: Rösten blev starkare och bättre. Efter behandlingen såg vi även tecken på förändrad hjärnaktivitet i områden som vi vet är viktiga för tal. Min studie innehöll 95 deltagare med Parkinsons sjukdom så den är den största randomiserade studien av sitt slag inom logopedisk röstbehandling för Parkinson.
Men det viktigaste är förstås hur det fungerar i det verkliga livet. Därför gjorde vi också en studie med en bärbar enhet som kan mäta röstens användning i vardagen utanför kliniken.
Det här var en genomförbarhetsstudie som testar om metoden går att använda i praktiken. Så vi tittade inte på effekter av behandlingen, utan vilken typ av data som gick att samla in. Där kunde vi se att den förändring i röststyrka som man såg när man mätte i vanliga inspelningsstudier inte alltid var likadan som vid mätning i det vardagliga livet. Det är intressant, för det visar att vi inte kan vara säkra på att vi påverkar patienternas förmåga att höja röststyrkan i sina vardagliga liv, bara för att vi kan mäta det i inspelningsstudion. Vi behöver hitta andra sätt att mäta faktiska förändringar efter behandling.
Det är en stor ära och uppmuntran till fortsatt arbete. Och det känns också fint att logopedisk forskning uppmärksammas, så fler får veta hur viktig kommunikation är för personer med Parkinsons sjukdom.
Jag planerar dels att använda dem till att presentera min forskning, dels till att utveckla metoder för att kunna upptäcka och följa kommunikationssvårigheter tidigt vid Parkinsons sjukdom.
Just nu gör vi dessutom en uppföljningsstudie där vi undersöker hur vi kan ta den nya röstbehandlingen HiCommunication vidare till klinik. Det är en multicenterstudie på olika kliniker i Stockholm och i Uppsala som undersöker hur behandlingen kan genomföras och hur vi bäst kan följa upp resultaten.
Hanna Steurer är forskare vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet samt logoped vid Stockholms Sjukhem. Hon forskar på nya möjligheter att förbättra kommunikation för patienter med Parkinsons sjukdom. Framöver vill Hanna ha en klinisk förankring genom sitt jobb som logoped, men med forskning som sin huvudsakliga syssla.