2026-02-27

“Utan stöd går det inte…”

Carina Hellqvist, Forskare vid Linköpings universitet och parkinsonspecialiserad sjuksköterska vid Universitetssjukhuset i Linköping vann Åke Ljungdahls pris från Parkinsonfonden 2025.


Sveriges sjukhus har brist på neurologer, och många personer med parkinson får träffa läkare eller sjuksköterska mindre än en gång per år*. Därför planerar Carina Hellqvist en studie som kan ge möjlighet till fler vårdbesök och ett bättre omhändertagande för personer med parkinson. Största utmaningen är finansiering av projektet.

Socialstyrelsens riktlinjer anger att oavsett hur du mår så ska du få två besök hos din vårdgivare varje år, och det klarar inte vården idag. Vi vill prova ett nytt arbetssätt. Modellen bygger på vårdbesök i form av videosamtal med en parkinsonspecialiserad sjuksköterska som prioriterar vårdens insats efter varje patients behov, berättar Carina.

Projektet är en strävan efter en effektivare och jämlikare parkinsonvård. Möjligheten att träffa en neurolog varierar både beroende på var du bor i Sverige, och de tillgängliga vårdbesöken fördelas inte alltid till de som behöver dom mest.  

Patienter med förmågan att tala för sig får oftare återbesök hos läkare. Och de som sviktar hälsomässigt har svårast att göra sin röst hörd för att kunna få ett vårdbesök, förklarar Carina.

I studien kommer frågor om vardagen och behandlingens biverkningar hjälpa sköterskan bedöma patientens hälsostatus och hur livet fungerar. Mötet kan även ge fler ledtrådar.

Det går inte att göra en fullständig undersökning via kamera, men vi kan till exempel be personen vi möter nypa fingrar och studera gång för att få en ganska bra känsla för hur det ser ut och bedöma behov av vårdinsatser och läkemedelsjusteringar berättar Carina.

Bedömningen från videobesöket, som till stor del sker med standardiserade frågeformulär, kombineras med objektiva mätningar. Studiens deltagare kommer bära en rörelsesensor några dagar innan undersökningen. Sensorn kan bland annat visa på problem med överrörelse, underrörelse, gångfrysning och fall. Carina liknar resultatet av det digitala vårdbesöket vid ett trafikljus:

Rött visar på en försämring som behöver bedömas av en neurolog.

Orange visar på ett behov att tidigarelägga nästa uppföljning.

Grönt säger att ett återbesök med neurolog kan vänta något.

Carinas mål är att metoden, som innebär en förändring i vårdens arbetssätt, ska kunna öka antalet vårdbesök till riktlinjernas rekommenderade två besök per år för personer med parkinson. Återkommande besök ger möjlighet att minska symptom och behålla kontrollen över sitt liv.

Vi kan fånga upp saker som börjar svikta och det ger möjligheter att snabbare hjälpa patienter som behöver vård. I modellen finns även patientinformation tillgänglig så personer med parkinson kan förstå och hantera sjukdomen bättre i vardagslivet, säger Carina.

Trots att modellen har förutsättningar att ge en bättre vård så finns inte möjligheter att utveckla, testa eller finansiera den inom svensk vård. Och till skillnad från forskning på nya diagnoser eller medicinska behandlingsmetoder är det svårt att söka EU-pengar för den här typen av patientnära omvårdnadsforskning. Carina berättar att enda vägen framåt är via mindre stiftelser och fonder, som Parkinsonfonden.

Självklart så vill vi alla ha en bot, liksom att bromsa sjukdomen och då behövs medicinsk forskning, men det behövs också forskning som handlar om vad kan vi göra för våra patienter här och nu för att förbättra vården och vardagen, avslutar Carina.

* Enligt Socialstyrelsens utvärdering av vården vid multipel skleros och Parkinsons sjukdom 2025 har enbart 60% av svenskar med Parkinsons sjukdom fått möjlighet att träffa läkare en gång per år.