Varför får en person Parkinsons sjukdom? Varför ser progressionen olika ut hos olika individer? Och varför ökar mängden parkinsonfall? Forskare i Lund söker efter svar som kan visa vägen till nya bromsande behandlingar.
Forskargruppen som leds av Maria Swanberg undersöker faktorer som påverkar risken för Parkinsons sjukdom. Till exempel om en förälder har en ärftlig typ av Parkinson.
— Vi vet att sjukdomen beror på både genetiskt arv och miljöfaktorer, säger Maria.
Hon påminner samtidigt om att skadliga ämnen som bekämpningmedel, den miljöfaktor många tänker på först, inte är den enda.
– Allt som inte är genetiskt är en miljöfaktor. Så miljöfaktorer kan även vara läkemedel, livsstil och andra sjukdomar, fortsätter Maria.
Den miljöfaktor som gruppen studerar just nu är typ-2 diabetes.
– Man har sett kopplingar mellan typ 2-diabetes och Parkinsons sjukdom sedan ganska länge. Individer med typ 2-diabetes har nästan 30% högre risk att utveckla parkinson, konstaterar Maria.
Diabetes kan även öka risken för svårare Parkinsons sjukdom.
– Hos personer med Parkinsons sjukdom som även får typ 2-diabetes har man kunnat se en snabbare sjukdomsförlopp med både motoriska och icke-motoriska symtom. Vi vet fortfarande inte varför, säger Maria.
Hon visar även siffror som bidragit till projektets inriktning.
– Både diabetes och parkinson ökar i incidens (hur många som drabbas över tid) och prevalens (hur många som lever sjukdomen).
Även om människor lever längre och ålder är den starkaste riskfaktorn så räcker det inte för att förklara hela ökningen enligt Maria.
– Våra gener ändras inte så det bör vara någonting i vår miljö som ökar risken för Parkinsons sjukdom. Därför tittar vi just på diabetes. Risken för att utveckla typ-2 diabetes påverkas dessutom delvis av livsstilsfaktorer som går att påverka och flera effektiva läkemedel mot diabetes finns, säger hon.
Maria förklarar att riskerna hon nämner är för grupper i stora befolkningsstudier. Varje person med diabetes kommer inte få Parkinsons sjukdom och diabetes kommer inte leda till ett snabbare förlopp för alla.
Projektet är en translationell studie där forskarna kopplar ihop ett stort patientmaterial med laboratorieförsök. När de undersökte mitokondrierna, cellens energifabrik, gjorde Marias team en intressant upptäckt.
– Vi vet sedan länge att mitokondriernas funktion är jätteviktig i Parkinsons sjukdom. Det var redan känt att om de skadas på något sätt ökar risken att få Parkinson kraftigt. Vi har nu upptäckt att även naturliga variationer i arvsmassan skulle kunna påverka mitokondrier och risken att utveckla Parkinson, berättar Maria.
Nästa steg är att studera hur mitokondrierna fungerar i detalj på kemisk väg. Samtidigt kommer forskarna definiera den individuella risken för dålig mitokondrifunktion i en studiegrupp med nära 2 000 personer med och utan Parkinsons sjukdom. Målet är att se om hög genetisk risk för dålig mitokondriefunktion går att koppla till större risk för Parkinson, tidigare sjukdomsdebut och snabbare utveckling av sjukdomen.
På längre sikt kan projektet hjälpa de parkinsonpatienter som har störst behov av bromsande behandlingar.
Som exempel nämner Maria så kallade GLP-1-receptor-agonister, en typ av läkemedel som är omtalade eftersom de kan bidra till bl a viktminskning. Preparaten, som utvecklats för behandling av typ-2 diabetes, efterliknar kroppens eget hormon GLP-1 som bland annat styr blodsocker och aptit.
– Det pågår kliniska studier med GLP-1-receptor-agonister för flera sjukdomar, inklusive Parkinsons sjukdom, med preliminärt lovande resultat, förklarar Maria.
Idag kan GLP-1-agonister ge biverkningar som illamående och viktnedgång, något som kan vara viktigt att undvika vid parkinsonbehandlig. Därför behövs mer förfinade varianter.
– GLP-1-agonister påverkar många olika processer i kroppen. Om vi kan identifiera de processer som är viktiga för Parkinsons sjukdom, så skulle ju ett parkinson-läkemedel bara kunna rikta in sig på dom och minska biverkningar, fortsätter hon.
Maria jobbar med en tydlig vision i sin forskning:
– Min förhoppning är att sakta ner progressionen av sjukdomen, så att man ska kunna ha en god livskvalitet oavsett Parkinsons sjukdom.
– Om man hade kunnat förlänga den första perioden när tabletter hjälper och inte behöver komma till steget när man börjar få fluktuationer, eller att allt det övriga tar överhanden, så kan det hjälpa både individer med sjukdomen och anhöriga, avslutar hon.
Marias forskning i projektet Effekt av genetiska riskfaktorer och metabol sjukdom på Parkinsons sjukdom vid Lunds universitet får stöd av bland annat Parkinsonfonden.